Skotska anna

Det kanske finns en och annan som undrar vad jag har för mig… så här kommer en uppdatering! Kan börja med att visa bilder från förra veckan när vi skissade proportioner härhemma. Alida hade sina tjejer från klassen på besök och de såg på film så vi stationerade oss i mitt rum och turades om att stå modell. Får nog utse Pauline till den kvällens bästa modell; hon stoppade in en handduk under tröjan för att se fint gravid ut. Allt för konsten!


Pauline modellade tålmodig medan vi skissade. Mitt färdiga resultat.


Alida stod modell en annan dag. Tittade i spegeln för att öva på att skissa näsa men lite mer kom med.

Helgen var ganska lugn. I lördags kom tyska Carolin (som går i vår klass) upp till Glasgow från Ayr tillsammans med två andra tyska utbytesstudenter. Ska ju kanske påpekas att Ayr inte är så stort så de var ganska shoppingsugna! Det var också det vi ägnade eftermiddagen åt. När alla fyra var nöjda med inköpen (vykort och en svart handväska för min del) så bjöd jag med dem hem till oss. De blev ganska imponerande, speciellt i jämförelse med studentboendet på campus. Vi är tacksamma för att vi fick rådet att bo i Glasgow istället…

Vi ser dock lite bekymmer på vår boendehorisont. Nackdelen med vårt bekväma boende är att det är välbevakat. Tv-övervakning och portvakt och så det senaste; från den 1 november gäller fingeravtrycksavläsning för att kunna komma in genom ytterdörren. Känns en aning Bondaktigt och lite häftigt om det inte hade varit för att det bara är de personer som står på hyreskontraktet som får registrera sina fingeravtryck. Det vill säga jag och Julia… Den andra fyra här i lägenheten blir alltså helt beroende av oss. Och värdet på mitt tumme har gjort motsatsen till börsen och ökat otroligt. Vi har några luriga planer på gång i alla fall.

I lördags kväll stack Eva, Michal och Pauline iväg på konsert (med tillhörande takdansande, läs Paulines blogg!) men Alida och jag var mer sugna på film och eftersom det inte verkar finnas några ställen att hyra film på i centrala Glasgow gick vi till bokhandeln som har öppet till 22 för att köpa en film istället. I denna underbara affär fastnade vi istället i pappersavdelningen (delvis skoljobb faktiskt; vi är på inspirationsjakt hela tiden) och hittade där julkulor (jo, julskyltningen har börjat så smått) som inspirerade till årets julkort, nu är färgtema bestämt ;) Tillbaka till filmen då; det slutade med att vi i mataffären hittade This is England till billig penning och den var riktigt bra. Rekommenderas.

Vet att vissa bloggläsare är mer intresserade än andra av vad som händer i skolan här. Det har ju varit en hel del skissande till en början men nu är det nog bara en av tre kurser som kommer vara ren kroki. I Advanced Visual Creativity har vi ett bokprojekt som vi precis påbörjat. Uppgiften är att leta reda på en gammal bok och göra om den på ett kreativt sätt; rita, klistra, klippa, skära eller vad man nu kommer på. Julia och jag åkte i fredags till West End och fyndade böcker i en secondhandaffär och jag har några olika idéer på gång. Bilder på det pågående arbetet kommer… Tycker i alla fall att det är väldigt inspirerande och kreativt att gå till skolan här, precis som jag vill ha det! Nu blir det kvällsmat och inatt kommer Sandra, Anna, Birgit, Josefin och Malin från Sverige. Afternoon tea, shopping och relax har efterfrågats…

Ja två plus två är fyra och Fantastic Four plus a couple blir The Splendid Six! Denna ekvation är kanske helt begriplig för alla men här i Glasgow betyder det att vi fyra här i lägenheten nu officiellt blivit sex (eller officiellt kanske det inte är egentligen, hyresvärden tror att vi bor två här). Samma dag som vi flyttade in här på Ingram Street flyttade Eva och Michal med oss in. De hade lägenhet på gång men var som vi hemskt trötta på Eurohostel. Sen har de sovit på soffan sedan dess ;) Tyvärr fick de inte lägenheten och reglerna i detta land för att hyra lägenhet en kosrtare tid är minst sagt knepiga. Så från och med idag har vi bestämt oss för att bli ett riktigt kollektiv fullt ut. Eftersom vi bott ihop hela tiden vet vi dock redan att det funkar så det är bara det uttalade som förändrats idag. Pauline har flyttat ner till Alida och Eva och Michal har varit på IKEA och köpt madrass och vi har möblerat om lite. Alla är nöjda!

Har i övrig ägnat dagen till att skissa, med fokus på skuggorna... Bilder kommer nog snart här på bloggen. Har även bokat hemresa, den 16 december kommer jag promenera på svensk mark nästa gång. Mmm, då är det nästan jul! Som jag gillar så mycket... Ett telefonsamtal med Karin har också hunnits med, som berättade om besöket på polisstationen idag. Selma skulle få pass till resan hit i november och charmade förstås hela polisstationen och gjorde en massa grimaser när hon skulle fotas. Ska bli väldigt kul att få träffa lilla busungen snart. Innan dess kommer dock mina fjällrävar, Anna, Biggan, Sandra och Josen från klassen. Efter det kommer mamma och i början av december kommer kex & spex; Majsan & Lillgryta eller helt enkelt de små systrarna. Hoppas att solbrännan från Egypten runnit av dem tills dess för här är det minsann inget man kan få tag på här såvida man inte köper den på burk... Dras med en förkylning men tack och nobelpris till den som uppfann nässpray!

Ok, nu har ni fattat att vi haft en toppenhelg, nu till beskrivningen… Det var en hösteftermiddag (i torsdags) i Glasgow Eva, Michal och jag gav oss iväg till stadens biluthyrare för att hitta lämpligt fordon för resan norrut som vi pratat om sen vi anlände för en månad sen. Efter att ha besökt flera mer eller mindre passande bilhallar anlände vi framåt kvällen till Arnold Clark (biluthyrningskedja) och träffade på mannen som nog är världens trevligaste biluthyrare: George. Service på högsta nivå (han skjutsade oss t.o.m. till tunnelbanehållplatsen i sin egen bil efter att vi hade bokat och betalat) och bästa bilen. En stor svart blank bil. Koreanskt märke, sju säten, dieseldriven och automatväxlad. Under resan döpte vi den till Ross-Robert McGregor, det mest skotska vi kunde komma på.

På fredag morgon rullade vi så ut på Glasgows gator och styrde
mot norr på fel sida vägen med mig bakom ratten. Jo, för trots
att George försökte fixa det så var det bara förare över 25 år
som fick köra denna stora bil, och det är jag ensam om i vår
svenska koloni. Och nej, aldrig tidigare har jag kört på den
vänstra sidan av vägen och aldrig tidigare har jag kört en så
stor bil. Men viss traktorvana har jag ju ;) Under resan har
dock jag och Michal turats om att köra och det är med viss
stolthet jag kan säga att det gick riktigt bra. En punktering
första dagen var det värsta som hände men efter lite assistens
från vänliga skottar (även om det var en otrevlig skotsk
lastbilschaufför som tvingade ut oss på vägrenen som i sin tur
ledde till punkan, fast kanske var det en engelsman, vi
säger det) så ordnade det sig. Med tanke på hur vägarna ser
ut, oftast smala och mycket kurviga, är det smått otroligt att
inget värre hände.

Resan i korthet (dagens största skämt):
Fredag 3 oktober.
Fem glada och förväntansfulla svenskar lämnar Glasgow och gör sitt första stopp i lilla staden Luss vid sjön Loch Lomond. Skogspromenad, mackkastning i sjön och god lunch i en liten stuga. Efter slingriga vägar längs med tidigare nämnda sjö inträffat då punkteringsincidenten. Man får tycka vad man vill om jämställdhet och visst försökte vi hjälpas åt allihopa men i ärlighetens namn var det Michal som gjorde mesta jobbet. Lätt omskakade men vid gott mod och med positiv inställning körde vi vidare mot Fort William och närliggande Glenn Nevis där en guidebok beskrivit ett fantastiskt vattenfall. Lite besvikna blev vi, visst var det vackert men inte så häftigt. Senare på resan såg vi betydligt mer imponerande vattenfall och Skottlands högsta bergstopp, Ben Nevis, som ligger i närheten är vi inte helt säkra på att vi såg. Vyerna vid Glencoe som vi såg när vi fortsatte norrut mot ön Isle of Skye var dock alldeles galet vackra, obeskrivbara. Hade höga förväntningar på landskapet, har velat göra en sån här resa i flera år, men de möttes och överträffades klart. Innan vi hann fram till dagens slutdestination, ön, hann det bli mörkt så vi såg inte mer än det upplysta slottet Eilean Donan castle den sista biten.


Vattenfall vid Glenn Nevis och Alida i nya fina mössan.


Skottlands mest fotograferade slott: Eilean Donan Castel, här i nattliga versionen.

Lördag 4 oktober.
Efter en natts sömn i ett ouppvärmt rum (men vi fick dubbla täcken) på hostel i Broadford på Isle of Skye, väcktes vi av att det regnade kraftigt och stormade utanför fönstret. Kanske bör nämnas att fredagens väder var fantastiskt med strålande sol och efterlängtad blå himmel… Besvikelsen gick inte att ta miste på i gruppen och vi drog oss lite längre än vi hade tänkt. Efter frukosten såg vi dock ljuset borta vid horisonten och mycket riktigt drog ovädret vidare (till Sverige har jag hört!) och vi fick bra bilreseväder med effektfulla moln som gjorde sig riktigt bra på foto. I byn Portree inhandlade Pauline en basker och jag köpte såna vita långa strumpor som man har till kilt, perfekta sovstrumpor i detta aningens kyliga land. Scones och varm choklad avnjöts med utsikt över viken och vidderna. Efter att ha lämnat ön färdades vi längs med hela Loch Ness (nix, sjöodjuret var inte intresserat av att visa sig) och via Inverness upp till den ytterst lilla orten Culrain där slottet Curbisdale finns. Där hade vi bestämt oss för att övernatta efter att vi hittat det i hostelguiden (tips till alla som vill resa i Skottland; SYHA (Scotish Youth Hostel Association) har många och billiga hostel över hela landet). Bara att få sova på ett slott (galet billigt dessutom) och dessutom ett där det påstods spöka! Vi hade turen att sova där just när ett gäng spökjägare var på plats; de hade med sig en massa utrustning och två medium och det märktes att alla på slottet var lite uppspelta. Eftersom det var så många gäster denna natt kunde vi inte äta middag på slottet som vi hade tänkt utan blev tipsade om den lokala puben som för övrigt var enda stället med varm mat på flera mils avstånd. I baren stod en kvinna som till en början verkade rätt kärv och det var bara fyra andra gäster där. Ungefär när vi var redo att gå därifrån började vi prata med de andra gästerna (vi är rätt säkra på att den ensamma mannen är en mördare) och damen i baren och vips så dansades det skotsk folkdans och vi fick restips och lektion i skotsk historia/samhällskunskap.


Det ljusnade på horisonten efter frukosten. Den vackra lilla fiskeorten Portree.


Humöret var på topp även om det var lite kyligt på förmiddagen. Eva, Pauline & Alida.


Halmbalar i skymningen norr om Inverness. Michal njuter av fantastisk utsikt vid en fotopaus.


Slottet Curbisdale där vi sov utan att träffa på spöken. Slottets var fyllt med konst & statyer = räknas som skolarbete?


Enda bilden på hela gänget; Alida, Pauline, jag, Eva och Michal. På den lilla puben mitt ute i ingenstans fotat
av en av skottarna som senare visade hur det skulle gå till när man dansar skotsk folkdans och som även
bekräftade att en äkta skotte inte har någonting under kilten...

Söndag 5 oktober.
Utan att ha blivit hemsökta av några spöken vaknade vi med ytterligare en vacker utsikt genom fönstret. Efter en liten fototur i slottsomgivningarna och bekräftelse från spökjägarna att de inte hittat ett enda litet pyttespöke körde vi mot nordväst igen, till det som enligt guideböckerna skulle vara den vackraste vägen i hela Skottland. Jag är beredd att instämma. Otroligt vackert räcker inte som beskrivning. Fantastisk kul att vi hann med den rutten i alla fall, och vädret var både soligt och varmt. Vägen var mycket smal och krokig och jag var rätt glad att Michal körde där. Denna väg ledde oss alltså till fantastiska landskap, söta små får (Pauline försökte imitera ett, men de gick inte på det), kossor, små stugor, ett grönskiftande hav, fiskebåtar och kanske framförallt en underbar strand där vi gjorde ett härligt stopp. Pauline var den enda som stoppade fötterna i det blöta men vi njöt av alla av att bara vara där. Till skillnad från de tidigare dagarna kom vi fram till övernattningsorten (Ullapool) när det fortfarande var ljust. Orten (ja, det är inte ens stort som en stad) var väldigt fin och mysig med de små husen, hamnen och tro’t eller ej men det fanns palmer. Just när vi var där var det rätt varmt och soligt men hur de överlever där förstår jag faktiskt inte. Vi fick tips om den bästa lokala restaurangen och de intygade att det var ett mysigt ställe. Kanske lite överdrivet att kalla en lokal som såg ut som en korsning av skolmatsal och pizzeria för mysigt men maten var god och vi hade trevligt. Eva introducerade där Skellefteå-mamman, en karaktär som lätt skulle platsa i P3:s humorprogram Mammas nya kille. Skrattade så jag grät. Det blev även en sväng till puben och lite mer whisky innan vi somnade in på hostelet på strandvägen.


Vi hade ett rum med utsikt på slottet, här är solen på väg upp. Naturen var klädd i höstfärger.


En av alla fantastiska vyer.


Den lilla men mycket vackra vägen vi följde uppe vid kusten bjöd på ett kargare landskap.


En liten pärla hittade vi på finvägen; den härliga stranden där vi alla njöt av havet.


Eva på jakt efter ett av alla fåren vi såg. Sista natten övernattade vi i Ullapool med den här utsikten.

Måndag 6 oktober.
Sista dagen och lång väg hem. Från Ullapool följde vi en bekvämare väg tillbaka ner till Inverness, ett stopp vid Cullodens slagfält (efter tips från damen på puben i Culrain) där det sista slaget i Storbritannien utkämpades 1746. Sedan var det framförallt bilfärd som gällde men vägarna var riktigt bra i jämförelse med de vi åkt på tidigare. Vägen gick via Perth och sen till Stirling och jag kände mig så bekväm bakom ratten att jag till och med gjorde flera omkörningar på högersidan när vi hade tillräcklig sikt. I Stirling blev vädret mer Glasgowaktigt; dimma och regn men vi stannade ändå för mat och var ju tvungna att promenera upp till slottet som spelat en viktig roll i den skotska historian. Inne i Glasgow flippade GPS:en ur men vi klurade ut den allra sista biten ändå.


Efter 116 mil på slingriga vägar kan jag sammanfatta helgen med att vi har haft det oförskämt bra. Vi kunde nog inte ha haft det bättre. Skön stämning, fantastisk skönhet, bekväm bil, riktigt bra färdmusik (eloge till Pauline och Michal som blandat en perfekt mix) och flexibilitet på hög nivå då vi planerade resan efter väder och känsla. Vill även tacka Eva för finfina egenskaper som co-pilot under hela resan ”ta det lugnt, kör sakta, vi stannar när vi kan, det här går bra” vid punkatillfället t ex. I detta fotogalna gäng har vi en liten mästare med oss, Alida har fotat lika mycket som vi andra men kanske ändå lyckats få till det där lilla extra lite oftare ;) Och hon har lovat dela med sig!

Så för att avsluta detta bloggmaraton (den som har läst allt får medalj!) kan jag bara rekommendera alla att besöka de vackra skotska Highlands. Bör ses innan man dör, helt klart!

Efter två intensiva skoldagar med övningar i olika teckningstekniker och genomgång av höstens stora projekt i Digital Media (vi ska bygga upp en egen fantasivärld i flash!) så ska vi nu utforska landet vi lever i. Närmare bestämt de norra och västra delarna som kallas Högländerna och Öarna. Det är där vi hoppas hitta "vykorts-Skottland" :) Förhoppningsvis kommer vi även sova på ett spökslott... Vi sticker om 1,5 timme så jag ska nog ta tag i packningen nu. Berättar om resan efter helgen. Ta hand om er!

I helgen var vår stadsdel den livligaste i hela Glasgow. Merchant City Festival var som Kulturnatten i Norrköping fast hela helgen. Det bjöds på utomhuskonserter (vi väcktes av dem både lördag och söndag, det är inte så välisolerat som man vill tro här), teater, konstutställningar, performance art, rabatt i butikerna (fast Gucci och Dolce & Gabbana är rätt dyrt även med rabatt ;) ), lite gatumarknad och stämningen var i största allmänhet hög. Naturligtvis var vi tvungna att utnyttja all denna gratis kultur (fanns sånt som kostade lite men vi föredrar gratis).


   

I fredags såg vi konstverket Vietnam Scene, som jag kände lite extra för. Använde fotot som togs vid napalmbombningarna under Vietnamkriget när vi hade jag-var-där-uppgift i skolan och har dessutom sett fotot på krigsmuseet i Saigon. Så jag bjuder på bilden där jag själv är inklistrad samt Christian Eisenbergers konstverk som består av figurerna från fotot i verklig storlek på kartong, utställt i olika stadsmiljöer.





I lördags såg vi Two Urbanologists, performance art som var riktigt bra! Enkelt beskrivet som en klättrande teaterakt med gatan som scen kanske. En man klättrar runt på fasadväggar och hustak (alltid utan att röra marken) medan en annan man skapar musik med enkla instrument eller genom att trumma mot befintliga föremål som soptunnor, gatuskylt eller gallerstaket. Pluspoäng för den lilla tjejen i publiken som på underbar brittiska sa att ”Isn’t he amazing?” och ”He must be mental”!


  

I söndags tog vi ett nytt kulturpiller och det mest utmärkande var nog flamencodansösen i den uppblåsta bubblan ”Flamenco Snowglobe – Kitsch v Art” och Parkourgänget ”The Urban Palyground”. Utöver detta har vi intagit en stor dos kultur från New York; Sex and the City-boxen. Vi har kommit halvvägs nu och hittills har det gått åt två kladdkakor och en del chips (börjar faktiskt tycka att vinägerchips inte är så dumt ändå).

Till den som klagat på att det skrivs för mycket om det goda livet och för lite om studierna kan jag tillägga att vi igår kväll diskuterade vår läxa på engelska med varandra och även övade skissteknik, minst åtta skisser ska visas upp på torsdag så vi modellar (dock påklädda) och skissar härhemma. Sen har vi börjat planera helgens utflykt till högländerna. Mer om det senare. Kramar till alla.