Skotska anna

Ett allra sista blogginlägg är det här. Lite sent kanske, mitt skotska äventyr slutade ju för flera veckor sen nu. Å andra sidan har jag ju hunnit reflektera lite över min höst sen dess… En och annan filosofisk tanke kanske smyger sig in med andra ord.

Har tidigare utlovat uppvisning av en del av skolarbetet som skapades så här kommer en utvald kollektion ;)




The book intervention project. Jag valde att fokusera på vanliga människors skatter/hemligheter som finns gömda/sparade därhemma. Bokens sidor limmades ihop till tjocka kartongliknande stycken och bildar sex olika uppslag som alla har tapeserats och fått ett objekt i den utskurna boxen som finns på varje uppslag.






Några av teckningarna från krokikursen.



Detaljer från mitt art nouveau-inspirerade mönster.


Allt är alltså inlämnat till universitetet i Skottland, betyg kommer senare och ännu senare kommer ett stort paket anlända till Campus Norrköping med alla våra alster. Vi är mycket tacksamma för att vi slapp ta den vikten i våra egna resväskor på vägen hem! Alla klarade vi Ryanairs snåla viktgräns när det den 16:e december var dags att lämna Glasgow och Skottland. Har dock föräldrarna och systrarna att tacka för det, de hade ju tagit varsin full resväska med sig hem vid sina besök tidigare… När lägenheten var städad och tömd den sista dagen hade jag till och med lite vikt kvar i väskan och det återstod en timme tills vi skulle till bussen. Man kan inte resa utan att utnyttja maxvikten till fullo! Därför hann jag till en bokaffär och köpte på mig en bunt pocketböcker till fantastiskt bra pris att fylla väskan med.

Sent på tisdagen en vecka före jul landade så tjejerna från vårt kollektiv på Skavsta och svensk mark igen. Det var blandade känslor; skönt att vara hemma, tråkigt att äventyret var slut, skumt att ALLA pratade svenska (vi kunde alltså inte prata om folk på svenska längre…), glädje över att ha haft det så bra, synd att tiden gick så vansinnigt fort. Att komma hem till Kohlstad igen (Emma hade min lägenhet till nyår) där allt var sig likt fick mig att undra en sekund om jag bara hade drömt att jag varit i Glasgow hela hösten.

Nu har jag förstås landat igen, firat jul och nyår, träffat familj, vänner och släkt. Det är inte dumt! Trots att jag varit ledig sen jag kom hem har jag ändå nästan två veckor kvar till skolan börjar och det inte heller ett dugg dumt. Har dock gjort en lista med en massa saker jag vill hinna med innan dess. Bäst att hålla sig till listan så att jag inte faller ner i lågtempot med att slappa hela dagarna resten av tiden, den borde ju utnyttjas till roliga saker som jag verkligen vill hinna med!


En av aktiviteterna som hunnits med sen jag kom hem är det årliga pepparkakshusbaket. Tack vare farmor ska påpekas, det är hon som bakat alla delar, vi kommer bara dit och bygger ihop och dekorerar husen...


Så vad tar jag med mig från mitt skotska äventyr? En fantastisk mängd sköna minnen, nya kunskaper, ännu ett land och en stad att älska (ok, var nog förälskad innan jag kom dit), uppskattning av lokalerna på campus Norrköping, galet många foton (ett av projekten innan skolstart: sortera!), ett helt gäng nya härliga vänner – både svenska och utländska, inspiration och nya tankar, en smak för whisky, nya musikfavoriter, ett bra sconesrecept och så alla upplevelser. För att nämna några saker.

Nu väntar sista terminen på GDK och sen vet ingen vad som händer! Vill tacka alla som läst och kommenterat bloggen under hösten, vi hörs på andra sätt framöver…

Oj vilken vecka det har varit…

De har varit här, de söta systrarna, och åkt hem igen. Tiden gick fort men nu är jag ju hemma om bara två dagar. De var fantastiskt tålmodiga och förstående med mitt pluggande. Det var ju en hel del som skulle färdigställas innan inlämning i veckan. Så Marie och Emma klarade sig en del på egen hand och tvingade mig till plugg. Marie hjälpte till och med till att klippa och klistra en kväll! En del hann vi roa oss i alla fall; såg stan, fikade, var på marknad och arkitektutställning på Lighthouse, barrunda i lördags kväll, bio och i tisdags avslutades besöket med namnsdagslunch på Gramofon.



Marie och Emma på besök! Överst njuter de av utsikten från Lighthouse.


Inser att det var ett tag sen jag skrev så kan berätta om något som hände för snart två veckor sen (!) Förra onsdagen var det bara jag och Alida som åkte till Ayr för en sista lektion Advanced Visual Creativity och passade på att lämna ifrån oss en del av inlämningsuppgifterna. Efter lektionen träffade vi Carolin från Tyskland som vi umgåtts lite med i höst. Hon tog oss med till The Holy Halls. Det är ett finare namn för studentboendet i Ayr som vi blev avrådda från att bo i innan vi kom hit. Där bor ganska många utbytesstudenter och en del skottar. Visst, det är inte som studentboenden i Sverige och det är inte så fräscha kök och vi har det väldigt lyxigt i jämförelse men jag tror att de har haft det bra där också, de är ett skönt gäng. I grabbarnas korridorskök bjöd de på te innan det tillagades tyskt glühwein. En trevlig kväll i Ayr!


Våra tyska vänner bjöd på egentillverkad Glühwein när vi hälsade på i The Holy Halls. Nya kompisen Carolin.


Samma gäng skulle in till Glasgow för att festa en sista gång ihop förra lördagen eftersom de flesta åkte hem i veckan som gick. Efter lite tjat på Emma och Marie följde de med mig och Alida för att möta upp Ayr-gänget på en pub. På vägen dit träffade vi på Johan av en slump och det visade sig att han skulle träffa samma gäng. Efter ett trevligt barhäng med livliga diskussioner och språklektioner kors och tvärs bar det vidare till utestället ABC där det dansades tills sista nattbussen till Ayr gick. Det är bara att konstatera att det är bra synd att vi inte umgåtts mer med dessa utbytesstudenter. Eller så får man vara glad för att vi träffade dem över huvudtaget. Tråkigt att säga hej då var det i vilket fall som helst.


Fransyskorna Géraldine och Julie med tyska Daniel. Tyskarna Florian och Martin.


Alida matchade drinken snyggt. Franska Vincent och jag.


Steven hade mycket att prata om, Daniel och Johan lyssnar. Emma i nya örhängen.


Efter att systrarna hade åkt hem var det mera plugg som gällde. Det får bli ett eget inlägg med bilder på vad det är jag egentligen har gjort. Ett trevligt avbrott gjordes i studierna i onsdags kväll, när jag gick ut för att träffa Vincent en sista gång innan han flög hem till la France. En mycket trevlig kväll men en mycket trevlig kille. Avsked har det ju blivit några stycken nu på sistone. Som vanligt vemodigt och det är just den känslan som flaxar runt lite i mig. Tiden har ju gått så himla fort! Björn och jag konstaterade på väg hem från skolan i fredags att vi aldrig mer kommer gå skolvägen genom Ayr, aldrig mer besöka UWS och aldrig mer åka buss X77 igen. Och så vidare…. Vi hade ju dock helgen kvar och det skulle utnyttjas på bästa sett, party i vår fantastiska lägenhet! Just ja, innan festen började igår blev det panikstädning här. När jag hämtade posten låg ett brev där det stod att det skulle vara visning här kl 14.15. Vi läste brevet 14.25 och fick panik! På en kvart hade vi röjt alla spår och hunnit städa rätt bra. Vi är verkligen bra på det här nu! Det dök dock aldrig upp några tittare denna helg heller. Respektlöst att inte höra av sig och meddela oss det…. Men men, nu behövde vi ju inte städa så mycket mer innan festen iaf. Evas kompis Ragnar kom från Edinburgh och visade sig vara den bästa partygästen; han satte Björn i arbete i köket och vilka drinkar de skapade! Den ena godare än den andra och den sista innan den dansanta utgången till ABC var den klart bästa; det var Ben & Jerrys chocolate brownie glass i den!


Drinkmasters Björn och Ragnar in action! Supergoda drinkar kom på löpande band från köket...


Michal säger hej till publiken. Kanadensarna Joel och Jeff hade trevligt ihop med Julia och Alida.


Björn och Eva. Chris och Ian.


Julia gillar jordgubbar och matchar nagellacket därefter. Söta Pauline och lätt berusade Björn ;) Tre typer som jobbar på sin coola look; Joel, Julia och Johan.

Idag tog vi kollektiv sovmorgon och sen gick vi över gatan till Cava för eftermiddagshäng med brunch/fika. Det har inte blivit någon traditionsenlig grötmiddag ikväll men tredje adventsljuset tändes och vi drack glögg och såg på julfilmen ELF. Imorgon är det storstädning som gäller och Alida har förberett en lista som vi bara kan bocka av ifrån. Sen är det slut på mitt skotska äventyr. Tur att jag har så många underbara människor att komma hem till!

YES! Jag har en flashvärld. Den är min egen, den rör lite på sig och framförallt är den sen 10 minuter tillbaka så pass klar att den går att lämna in. Lättnad! Söta systrarna landade igår kväll och jag har lite dåligt samvete för att jag måste plugga en del när de är här. Fast de är hårdare än jag vad gäller studierna, efter en sväng runt stan idag (kombinerad guidning/fototur för personliga projektet) tittade vi i ett par affärer men sen skickade de hem mig för att plugga. Fick inte ens följa med in på Primark..... Men det gav ju också resultat! Hade jag inte kunnat tro, att flashvärlden skulle vara i stort sett klar FLERA dagar innan deadline. Jaja, har ju lite annat att pyssla med nu förstås dock... Allt som kan bockas av är dock bra! Vill passa på att tacka Alida för hjälp i Flash, hon är en riktig klippa hon! Nu väntar sängen (ok, soffan just i natt)......................

Hopp hej vad tiden går fort nu! Här kommer i alla fall en liten uppdatering från det skotska landet där jag nu snart bara har två veckor kvar i. Helt galet.

Anledningen till att det var ett tag sen det bloggades nu är för att det pågår febril pluggverksamhet här i kollektivet. Allt ska ju snart vara klart för inlämning!!! Det är flshvärlden (där hade vi ju missat lite info, vi trodde vi hade till 17:e på oss men det är visst den 10:e, hoppsan!), sen är det ju bokprojektet (bara en liten detalj kvar nu...), kartprojektet (bara att montera kvar..), lite mer tecknande (hmm…) och så det personliga projektet (”bara” fyra av fem mönster kvar att göra ;) ). Kan visa upp det som jag kallar för mitt Highland pattern iaf. Har kalkerat horisonter från sexton olika foton jag tog när vi var i Highlands och har satt ihop dem med färger hämtade från samma foton. Husillustrationen sitter numera på framsidan av min omarbetade bok.

 
Mitt Highlandsinspirerade mönser och ett hus skapat med nya favoriten ink och tunn pensel.


Får tacka så mycket för att snälla luggkommentarer till förra inlägget! Hade funderingar på att be er om smakråd angående en kappa jag förälskade mig i och impulshandlade i måndags men beslutade sen på egen hand att den är värd att behålla =) Alida och jag hade bestämt oss för att unna oss en liten tur på stan efter att ha pluggat några timmar i måndags. Vi hamnade på Zara och precis innanför dörren hängde den och ropade på mig på en gång. Gick faktiskt inte att undvika inköp. Min egen julklapp till mig själv försvarar jag det som. God jul Anna önskar tomten och csn!


Nya favvokappan ser ut så här ihop med sockar.


Kallar nu kappan för ”my precious” eftersom den inhandlades samma dag som de orden morrades fram här i lägenheten av Michal. Inte så att han försvarade sin dator eller plats i soffan, han agerade i Johans film med Pauline som motskådespelerska. Här i köket blev Pauline friad till framför ögonen på Eva, det hela urartade dock och Michal intog rollen som Gollum och behöll ringen själv. Väldigt nyfiken på the final cut.


Hollywood kom till Ingram street...


På tal om Johan så var hela kollektivet bjudna hem till honom och Björn i onsdags där söta Milano-importen Carolina hade bakat hela dagen och bjöd oss på scones, kratierbullar och äppelpaj. Mums och tack säger vi!

I fredags var det dags för nästa trevliga event; Fantastic Four on Ice! Med special performance av tyska Daniel och Florian och en publik bestående av både tyskar och fransyskor. Ok, vi åkte skridskor på stora torget här i Glasgow ihop med två tyska utbytesstudenter och så var det ett gäng utbytesstudenter till som inte ville åka men som kollade på när vi staplade runt. Runt var förresten det enda man fick åka, alla skulle åka i samma riktning och åkta man mot riktningen, gjorde piruetter, åkte tåg eller snurrade runt en massa fick man tillsägelser. Banan var verkligen inte stor men det var kul ändå! Hade nästan glömt hur mycket jag gillar att åka skridskor =) Hoppas på bra is på Göta Kanal i år. Efter det hala äventyret bjöd vi hem gänget till oss och bjöd på den exklusiva blåbärsglöggen, pepparkakor (lärde dem knacka dem i tre bitar för att få önska sig något!) och snusklubbor. En trevlig kväll!


Fantastic four on ice + halva Daniel


Innan vi fick knäppa på oss skridskorna var det dock storstädning som gällde igen. Vi hade fått sms om att lägenheten skulle visas på lördag 10.40 så det var bara att sätta igång operation göm fyra personers alla prylar igen. Välstädat och fint blev det men några tittare kom aldrig i lördags. Vi väntade och väntade och väntade. Och Eva och Pauline som satt på café för att inte visa sig i lägenheten blev till slut utslängda. Dålig stil att inte ens höra av sig till oss. Men vilka är vi att klaga hos hyresvärden när vi bryter mot kontraktet varje dag?

När inga tittare kom började jag adventsbaka istället, en mjuk pepparkaka och saffransmuffins spred goda dofter och eftersom Carolina åkte tillbaka till Italien i går morse fuskfirade vi första advent i lördags eftermiddag ihop med henne och grabbarna och mera glögg. Igår firade vi dock också, Alida tillverkade en adventsljusstake, vi gjorde storkok risgrynsgröt (tack Karin och Selma för grötriset!) och mysig gemensam måltid med gröt, knäckebröd och clementiner. Pauline fick mandeln!




Mysig december till er allihopa!

Ja nu gick det inte så lång tid mellan inläggen, men det händer ju så mycket här i Glasgow ;) Tiden rusar och det är nu inte alls lång tid kvar här i Skottelandet. Det är klart det ska bli kul att komma hem men jag trivs väldigt bra här. Är så glad att jag fick åka hit!

Så vad är det då som har hänt senaste dagarna? Något mycket trevligt hände i torsdags kväll. Vi fick mail i tisdags om att alla internationella studenter på campus Ayr var välkomna på middag på en restaurang här i Glasgow. Alida, Pauline och jag tyckte det lät som en strålande idé och hängde med. Det började med att vi tre och Robert (som är lärare på Digital Art och kontakten mellan universitetet här och med LiU hemma) tog en fördrink medan vi väntade på gänget från Ayr. Han är inte ett dugg svårpratad och timmen gick fort innan vi gick vidare till restaurangen Roastit i West End. Där väntade ett helt gäng utbytesstudenter, vissa känner vi lite andra hade vi inte sett förr. En trevlig och god middag blev det. En av lärarna envisades med att vi skulle byta platser efter varje rätt så att vi fick prata med fler och det var ju faktiskt kul att hinna med både skottar, kanadensare, irländare, tyskar och fransmän på en middag… Synd bara att den inte var i början av hösten, nu ska vi ju alla snart åka hem igen. Men vi har planer på att dra med allihopa till skridskobanan som öppnade idag på George Square och därefter bjuda på glögg hemma hos oss.


Ett helt gäng glada utbytesstudenter efter en trevlig gratismiddag i West End.


Igår gav jag mig själv utegångsförbud för att ägna mig åt intensivt pluggande och inte falla för stadens alla frestelser. Idag är det ungefär samma sak men jag var ute en sväng för att gå till frisören. Ganska intressant upplevelse; frisören pratade med så mycket dialekt att jag bara förstod hälften, föningen tog minst en halvtimme (varje strå är superfönat!) men framförallt; jag har lugg! Det har jag inte haft sen jag var liten…… Kanske ska förtydliga att jag bad om det, inget jag fick som en shockbonus när jag satte på mig glasögonen ;) Väldigt ovant känns det, inte helt säker på vad jag tycker om det än men kollektivet har gett snälla kommentarer iaf. Misstänker att det kommer bli svårt att få full effekt på ögonbrynsrynket som annars är så effektivt på åtminstone mina systrar. Ni får helt enkelt kolla på bilderna och skaffa er en egen uppfattning.


Före och efter nya luggen.

Alida och jag avstår från utgång ikväll, alla de andra har besök från Sverige och ska ut clubing och vi är medbjudna men ska fortsätta pyssla. Bokprojektet har utvecklats mycket de senaste två dagarna och slutet på det är nära. Har satt egen deadline imorgon kväll men jag ligger rätt bra till så Alida och jag ska unna oss en sväng ut till stan imorn, troligtvis med en liten promenad till Habitat… Vi får se om det blir några tekanneformade julkulor, det ska nämligen finnas där. Ta hand om er.

I torsdags förra veckan börjades det storstädas på Ingram street. Det dammades och skurades, plockades och putsades. Det flyttades på möbler. Det bäddades fint. Framförallt gömdes det saker. Mycket saker. Alla spår av att det bor sex personer istället för två här i lägenheten skulle undanröjas. Det skulle nämligen bli visning på lördagen och vi vill ju för allt i världen inte av värden ska få veta att vi bryter mot kontraktet och låter fyra extra personer bo här permanent. Tanken på att tillbringa den sista månaden här på Eurohostel lockar inte alls.

Kan nog ändå se det som en bra sak att vi storstädade så att svetten rann; vi kunde visa upp lägenheten från sin finaste sida när coola Karin och söta Selma anlände sent på torsdagskvällen/-natten. Lilltjejen hade varit jätteduktig på planet och visade sig vara en utmärkt resenär. Och bäst av allt; hon hade inte glömt Lilla Anna ;)


Det städades noggrannare än någonsin tidigare..... och så kom Selma!


Helgen innebar förstås mycket bus och mys! Vi pysslade med glitterlim (Selma visade sig vara en riktig proffsglittrare), kollade runt lite på stan, fikade, hade fredagsmys med tacos, lekte på lekplatsen, myste lite mer och hann med ett besök i Disneybutiken innan de tre dagarna hade susat förbi och det var dags att flyga flygplan igen. Ni som känner mig vet hur jag tjatar om Selma och det var så kul att hon och Karin kunde komma! Det var lite tveksamt ett tag om hon skulle hinna bli frisk men det blev hon som tur var. Hann även prata med Karin ”ordentligt” när Selmisen sov middag eller gått och lagt sig, även det mycket uppskattat och efterlängtat.


Selma är en bra pysselkompis.

Både Selma och Karin lekte på lekplatsen... Disken behövde jag inte bekymra mig om, någon annan var bättre på det!


Det är väldigt generösa gäster jag har på besök här måste jag säga, ingen skotsk snålhet där inte. Specialimporterat pärlsocker, grötris, en flaska blåbärsglögg till (extra tack till Björn som varit på systemet!) och en stor påse snusklubbor fick jag denna gång! Väldigt, väldigt snällt och jag tackar och bockar och bugar och niger.


Snusklubbor, fint som snus det!


Så hur gick det i lördags då, när lägenheten skulle visas? Det var så fint och välgömt det bara kunde bli och Alida och Pauline hade lämnat byggnaden i god tid (Eva och Michal har varit i Polen i helgen) så det var jag och Julia och våra söta gäster kvar. I väntan på dem ville Selma leka kurragömma som jag till slut gick med på. Medan Selma räknade till 10 kom jag på bästa gömstället (åtminstone om man gömmer sig för en tvååring); i badkaret. Där låg jag även när jag hörde mansröster från hallen, visningen hade börjat! Bara att hoppa upp fort som tusan och gå ut och hälsa, hehe…..

Efter att Selma hade lovat att jag ska få komma och hälsa på henne i jul sa vi hej då (och Selma sa ”thank you”). Tillbaka i stan hade vi fått biljetter till The Christmas Lights Switch-on på stora torget i närheten av där vi bor. Vi hade tänkt oss fina julsånger, kanske lite glöggservering och allmän mysig julstämning. Icke sa Nicke med betoning på Nicke. Detta var ett barnevent. OK, vissa julsånger kunde vi och sjöng med i, vi tog på oss papperskronor föreställande renhorn och vi var med och räknade ner till ljuständningen men det var inte riktigt vad vi hade förväntat oss. Fyrverkerierna var fina men julbelysningen på torget är inte den vackraste… Fast nästa vecka sätts isrinken upp så man kan åka skridskor där! Sen ska man väl inte klaga, de engagerar sig verkligen i julstämningen i den här staden, sånt gillar jag.


Man har inte roligare än man gör sig; låt mig presentera renarna Julia, Pauline och Alida. Fyrverkerier på George Square.


I tisdags inleddes dagen lite annorlunda än vanligt. Ja, lite tidigare än vanligt en skolfri dag gick jag upp men framförallt; vi gick på förmidagsbio! Easy virtue visades 10.40 och den ville vi se. Förutom jag, Alida, Julia och Pauline var det bara några äldre par i publiken. Filmen utspelas på 20-talet så kläderna (och speciellt hattarna) var mycket snygga och så spelar ju Colin Firth en av huvudrollerna, och honom är jag lite svag för. Rekommenderar filmen och vet någon var man kan få tag på filmmusiken tar jag tacksamt emot tips!



Så till vår följetång; De magiska fingeravtrycken eller kampen om ytterdörren. Vi hade börjat få in rutin på det här med fingren nu och att anpassa så att även Alida och Eva kom in någorlunda smärtfritt när det damp ner en kod i brevlådan. Eftersom så många har haft problem med avläsaren kan man nu alltså ta sig in med koden istället och vips är vi helt problemfria på den fronten igen.

Skolan då? Jo nu är det inte lång tid kvar nu… Har börjat spraylimma ihop sidor i min omgjorda bok och insett att det kommer ta tid. Hoppas att jag inte redan är förgiftad av ångorna… Jaja, kommer bli bra när det är klart, jag lovar! I flashvärlden inte mycket nytt men jag tackar för kommentarerna till förra inlägget. I teckningskursen provade jag oljepastellkritor förra veckan och avråder alla till att prova det hemma (eller nån annan stans..), har köpt torrpastell till denna veckas lektion, de ska visst både gå att sudda och blanda ;)

I tisdags kväll var det förresten glöggpremiär här i kollektivet, med den exklusiva blåbärsglöggen och pepparkakor, mmm så gott det var! Ta hand om er allihopa!

Klart jag fick färdigt bilderna i tid.... ;) Visar upp dem men vill påpeka att de inte är riktigt klara. Ett av kraven på fantasivärlden var att den skulle innehålla hybrid-innvånare och mina muffinsfigurer ska slipas lite på ;) Sen är det ju det där med flash, att få allt att röra sig som det redan gör i mitt huvud! En del fix och trix kvar med andra ord men ganska kul också.

OK, det här är väl kanske ett sånt tillfälle när man inte ska blogga. Har inlämning av tre bilder till min fantasivärld i flash imorgon. Uttrycker vi det milt så har jag lite kvar att göra. Som vanligt är det dock då man kommer på en massa annat man vill göra. Blogga exempelvis. Dessutom måste jag ju berätta om att jag återigen har haft fint besök; mamma och pappa landade i torsdags kväll och flög sin kos i söndags. De tre dagarna gick galet fort men vi utnyttjade dem till fullo, utan att stressa. På fredagen bjöd jag på en enkel guidning av Glasgow, en tur i vårt minimala tunnelbanesystem till West End där den fantastiskt vackra Botaniska Trädgården finns. Glashuset är från slutet av 1800-talet och det är John Kibble vi ska tacka för den imponerande konstruktionen. Jag blev så inspirerad att jag nu har ritat in ett lusthus i min Flashvärld!



Glasgow Botanic Gardens. Med mamma och pappa på besök! Bjuder på lite allmänbildning; här i Storbritannien
hedrar man minnet av slutet av första världskriget (90 år sen idag) med valmoblommor (ungefär som våra
majblommor) eftersom det växte upp en massa valmo på slagfälten i Normandie efter krigets slut. Man ger valfri
summa i utbyte mot pappersblomman och intäkterna går till soldater som skadats i krig. När pappa köpte sin
valmo fick vi veta att det idag finns fyra brittiska soldater från första världskriget kvar i livet. Lite gratis historia!


Efter att ha sett växter från jordens alla hörn ville magen ha sitt och vi provade det som påstods vara Skottlands godaste hamburgare. Svårt att säga om det är den allra godaste men riktigt gott smakade det iaf; långt från McDonalds.


Det lilla lilla tunnelbanetåget. Jo, riktigt goda hamburgare servades det på Stravaigin.


Alidas föräldrar har också varit här på besök och vi hade tillsammans bokat en endagsutflykt en bit upp i Highlands på lördagen. Det var vi sex och chauffören/guiden i en minibuss! Väldigt trevlig guide och mycket nytt fick vi lära oss om detta sköna land som visade sig från en ganska kylig sida. Turen innefattade en resa längs med floden Clyde som flyter genom Glasgow och vid mynningen fick vi åka båt över till Helensburgh och sedan vidare mot nordväst längs med flera sjöar, ett och annat slott och förstås vackra vyer. Lunchstopp i Inveraray på George Hotel, där kan vi snacka genuint; gammalt stenhus med öppen spis och klanrutig dyna i träsoffan och rejäla träbord som nog varit med ett tag. God mat hade de också ;) Flera vackra vyer och ett besök hos ett par som hade lite olika djur på sin lilla gård; Highland cattle (de långhåriga kossorna, även om detta var stutar), kalkon och änder, en stor katt och kanske det mest udda; fyra illrar. De sistnämnda hade eget hus och därifrån gick det rör under jorden till en bur och därifrån fanns en ny tunnel till en inredd plastlåda. Det fanns även en tunnel in i bostadshuset… Ganska udda men djuren har det nog väldigt bra där. På kvällen var vi alla riktigt trötta så istället för middag ute som hade varit planen så blev det film (Hairspray) med te och nybakt Hurtbullebröd hemma.


Utsikt från färjan som tog oss över River Clyde. Ett gäng änder och en anka väntade vid kajen i Helensburgh.


Utsikt från rastplatsen "Rest and be thankful". Dimman rusade över bergstopparna denna dag.


Lunchen intogs på genuina George Hotel. En av slottsruinerna längs vägen, tror att det tillhört klanen Campbell.


Illrar som husdjur... Highlandsstutarna heter Elliot, Fraser och Buster, lite osäker på vem just det här är.


Jag hade ju turen att ha pappsen kvar här när det var fars dag i söndags. Hade ingen aning om att det skulle bli stor minnesstund för första världskrigets offer den dagen men det var det. Började ana att det var något i görningen när ett gäng säckpipeblåsare värmde upp och stämde instrumenten nedanför vårt fönster. Väl ute på stora torget var det fullt med kiltklädda militärer, krigsveteraner, scouter, sjömän (i riktiga sjömanskostymer!), ridande poliser, fanfartrumpetare, politiker och liknande… Intressant minsann! Hade tyvärr inte kameran med mig men pappa fotade. Efter farsdaglunch på italienska runt hörnet och whiskyinköp var det dags att vinka av på busstationen. Eller ja, först packades ju allt jag kunde lämna ifrån mig ner i väskorna. Allt för att jag ska ha en chans att få hem allt… En resväska hade kommit hit med presenter; pepparkakor, lite saknade klädesplagg, vinterjacka, glögg (Emma hade också varit på systemet för att köpa Blossa 08 åt mig! Tack!!!), tomteskum, linfrö, pepparkaksdeg och saffran, bland annat… När den var tömd fyllde jag den alltså igen, så 15 kg är nu hemskickade.


Svenska presenter. Påsen innehåller inga olagliga substanser utan färdigblandade ingredienser till Hurtbullebröd.


Söndagseftermiddagen pluggades det lite och till kvällen blev det filmkväll med Trainspotting (tack Emma och Rasmus som hade fixat lite mer film åt oss!) och fruktsallad som mamma bjöd på ingredienserna till och som jag fick hjälp av Pauline att skära till.


Gott och vitaminrikt!


Nu tillbaka till min Flashvärld. Lyckas jag få färdigt bilderna till imorgon (finns ju egentligen inget alternativ) så dyker de kanske upp här… Ta hand om er!

Eftersom jag inte kunde med att skriva mer i förra inlägget (det fanns risk för att bli Highlandslångt) så kommer här lite mer om vad som hänt den senaste veckan!

Förra veckans skola handlade till stor del om museibesök. I tisdags åkte vi på bussutflykt hela klassen för att titta på konst i en annan buss. Jo, i en buss. Mycket fyndigt har man byggt om en buss till ett rullande galleri som åker runt i hela Skottland. Om folket (i detta glesbefolkade land) inte kan komma till konsten – ta konsten till dem! Just nu hade den utställning som hade kusten som gemensam nämnare. Jag tyckte den var inspirerande. Bussen stod parkerad utanför ett mer stabilt konstgalleri; the Dick Institute, som nu hade en stor utställning om hur den animerade filmen Wallace & Gromit skapas. Allt var inte intressant men jag gillade de uppbyggda miljöerna i lera.

 
Art in a Bus, det rullande konstgalleriet. Wallace & Gromits värld i lera.

Förra veckans andra museibesök var på Kelvingrove Art Gallery and Museum här i Glasgow (= sovmorgon!) där vi i kursen Figurative Studies fick i uppgift att teckna av något konstobjekt från en ickeeuropeisk kultur. Jag valde en afrikansk ansiktsmask i trä.

 
Kelvingrove Art Gallery and Museum finns i den här fantastiska byggnaden som t o m har orgel som spelas dagligen.


Måste säga att kreativiteten flödar här. Visst går det upp och ner men det är verkligen lyxigt att få lägga så mycket tid på just det; att utveckla idéer, finna inspiration och prova olika tekniker och medier. Det märks att man kommit in i det tänket nu, att man kan få idéer av så gott som vad som helst (ok, ni som känner mig väl vet att idéerna inte brukar vara bristvara i vanliga fall – men nu är de ännu fler och ännu bättre!).

Något som förstås inte är lika inspirerande eller roligt är fotbollssituationen i Norrköping. Kanske lika bra att inte vara hemma när kära gamla IFK åkte ur allsvenskan igen. De skulle ju hålla sig där nu! Trist och tråkigt och stor besvikelse…

Betydligt roligare hade vi i helgen! Michal åkte till en kompis i Paris så det var en riktig tjejhelg här i kollektivet. I fredags var det Halloweenfirande i hela stan och vi ville förstås inte vara sämre. Utklädningsmässigt hade vi visserligen ingen chans, folk går verkligen in för det här och det var bl a clowner, jokrar (från Batman), superhjältar, skelett, katter, en julgran, vampyrer och nerblodade varelser överallt. Själva var vi svartklädda men inte så utspökade; Julia, Pauline och Eva hade lösögonfransar, jag fick största möjliga hår (tack Pauline!) och en fin fjäril målad på kinden av Alida som själv målade löv. Efter förfest hemma hos oss drog vi ut till klubben ABC där det var fullt drag ändå tills lamporna tändes och alla skickades hem. Kul bonus var att vi träffade de ”unga studenterna” vi träffade på i början, ovanligt att träffa på nån man känner och dessutom på det stället som var helt proppfullt med folk.

 
Hade inte själv med mig kameran denna kväll men Pauline är snäll och bjuder på sina foton.


Även lördagen blev lyckad; vi lagade gemensam middag (supergod paj) och gick sen till Art School för konsert. Det var Laura Marling, en liten tjej med vacker röst, som skulle spela. Vi visste att förköp var slutsålt men tänkte att det borde säljas biljetter i dörren. Nix pix. Däremot fick vi tips om att vänta för att se om någon hade extrabiljetter med sig för att sälja. Visade sig vara smart att vänta eftersom vi alla fem hade biljetter till slut, jag och Alida fick till och med våra gratis! Som förband bjöds vi på en ny bekantskap i form av Jay Jay Pistolet, såg inte mycket ut för världen till en början men tusan vilken röst! Mmm, vi är alla mycket förtjusta i honom nu. Sen kom Laura, även hon riktigt bra. Hade bara hört lite av henne tidigare men är så glad att jag följde med på konserten. Väl hemma igen blev det mer mys i form av god efterrätt och filmen Breakfast on Pluto.


Har bara en suddig mobiljbild på Laura att bjuda på och tyvärr ingen alls på Jay Jay.


Då skulle man ju kunna säga att jag hunnit ikapp med berättandet, bara en sak från igår kvar att berätta. Surfade runt på nätet och upptäckte strax efter lunch att det var årgångsglöggssläpp just igår. Hade spanat in flaskan (blå med blåbärssmak är det som gäller i år, om någon missat) redan innan vi åkte och nämnt det för syster Marie. Efter upptäckten att jag missat datumet den släpptes och därmed inte påmint henne om att köpa en om hon kom åt slängde jag mig på telefon. Jaså? svarade hon först men erkände snabbt att hon varit på plats (ihop med alkisarna) på systemet när portarna öppnade och att en flaska med mitt namn på kommer flygande ihop med henne i början av december! Tack gullegumman! Nu ska det pluggas lite; skriva om en konstnär, arbeta med bokprojektet och skissa på min Flashvärld står på dagens att-göra-lista. På torsdag kommer mamma och pappa och då tänker jag vara pluggfri :-)

Det bloggas dåligt här. Här kommer ett litet åtgärdspaket innehållande smaskigheter som mitt första svenska besök, goody bags av varierande kvalitet, ett par nya stövlar och lite ny design. Allt inslaget i ett skotskrutigt band med rosett på toppen.

Förra måndagen, sent på kvällen, landade fem utarbetade men glada klasskompisar från Sverige och det blev ett kärt återseende. Vi ägnade veckan åt mysiga aktiviteter som shopping (jo, de gillade också utbudet här i stan, svårt att låta bli), bröderna Coens nya film Burn after reading på bio, inspirerande museibesök och parkpromenad i West end, afternoon tea på the Willow Tearooms och italiensk middag, för att nämna en del… De fick uppleva det fantastiska skotska vädret; klarblå himmel ena dagen och dagen därpå den värsta stormen sen vi kom hit, många trasiga paraplyn blev det. Är nu inne på mitt tredje sen jag kom. Naturligtvis blev det en himla massa snackade också, som sig bör ;) Ändå kändes de fyra dagarna väldigt korta! Men det är ju det där med relation tid och hur kul man har. Fick hjälp med diverse saker av de besökande vännerna; Anna berättade om infon de fått examensarbete, det är ju dags i vår. Vi kunde konstatera att en fjärdedel av GDK just då befann sig i vårt vardagsrum; vårt eget kollektiv, de besökande tjejerna och så inbjudna Björn och Johan. Utöver det hjälpte mig Anna även med att få upp den lilla bilden överst på sidan, vilket jag iaf tycker gör att den ser lite hemtrevligare ut. Tack Anna! Sandra bidrog med annan livsviktig kunskap; hur man ska sköta kaffemaskinen! Åh, äntligen får man till gott kaffe. Har inte lyckats lika bra som Sandra än men övar flitigt ;) Om jag hade varit så snäll i år så att jag hade fått julklappar så hade jag önskat mig en kaffemaskin i julklapp. Vill bli mästare på latteskum…


Hela gänget söta klasskompisar på besök från Sverige

 
Josen in löv. Sista kvällen åt vi en god italiensk middag.


Förra helgen gick i Goody Bagsens tecken. Både lördag och söndag var det mässor där de första besökarna fick en goody bag vilket var tillräckligt bra anledning för kollektivet att ta sig upp i någorlunda tidig timme. Lördagens mässa på the Lighthouse var min favorit; blandning av second hand och hantverk, folk är verkligen kreativa! Fick en massa bra det-där-kan-man-göra-själv-idéer. Lisa och Marica, ni skulle varit med… Det var också där vi fick den bästa goody bagen. På lördagkvällen skulle vi bara gå ut för en drink på en bar vi fick syn på tidigare på dagen men det slutade med att vi dansade oss svettiga till jättebra musik i the Lite bar ett par kvarter från vår lägenhet. Spontanitet blir ofta bra!


Lördagens goody bag. Massa bra prylar till pyssel-/skolprojekt!


Så var det de nya stövlarna ja… Har letat efter såna sen jag kom hit ungefär men har haft höga krav; de ska passa till både byxor och klänning, till vardag och fest, funka att gå långt i men ändå vara snygga. Alla dessa egenskaper i ett enda par stövlar alltså. Nu har jag hittat dem! Svarta och innehavare av alla ovan nämnda kvaliteter. Dessutom med 10% rabatt eftersom jag hittade yttepytte skönhetsfel.

 


Så var det ju det där med fingeravtrycken för att ta sig in. Idag är det den andre november och från och med igår är nycklar överflödiga. Som tur är funkade vår luriga plan med att ”våra pojkvänner” också behöver registrera sina tummar. Pauline skrev in sig som Jackie (Julias pojkvän Jacob, hehe…) och Michal ska efter helgen utflykt till Paris registrera sina efter att ha spelat min pojkvän hos hyresvärden tidigare i veckan. Vi är med andra ord bara 2 tummar kort nu men det ska vi nog klara!

Det kanske finns en och annan som undrar vad jag har för mig… så här kommer en uppdatering! Kan börja med att visa bilder från förra veckan när vi skissade proportioner härhemma. Alida hade sina tjejer från klassen på besök och de såg på film så vi stationerade oss i mitt rum och turades om att stå modell. Får nog utse Pauline till den kvällens bästa modell; hon stoppade in en handduk under tröjan för att se fint gravid ut. Allt för konsten!


Pauline modellade tålmodig medan vi skissade. Mitt färdiga resultat.


Alida stod modell en annan dag. Tittade i spegeln för att öva på att skissa näsa men lite mer kom med.

Helgen var ganska lugn. I lördags kom tyska Carolin (som går i vår klass) upp till Glasgow från Ayr tillsammans med två andra tyska utbytesstudenter. Ska ju kanske påpekas att Ayr inte är så stort så de var ganska shoppingsugna! Det var också det vi ägnade eftermiddagen åt. När alla fyra var nöjda med inköpen (vykort och en svart handväska för min del) så bjöd jag med dem hem till oss. De blev ganska imponerande, speciellt i jämförelse med studentboendet på campus. Vi är tacksamma för att vi fick rådet att bo i Glasgow istället…

Vi ser dock lite bekymmer på vår boendehorisont. Nackdelen med vårt bekväma boende är att det är välbevakat. Tv-övervakning och portvakt och så det senaste; från den 1 november gäller fingeravtrycksavläsning för att kunna komma in genom ytterdörren. Känns en aning Bondaktigt och lite häftigt om det inte hade varit för att det bara är de personer som står på hyreskontraktet som får registrera sina fingeravtryck. Det vill säga jag och Julia… Den andra fyra här i lägenheten blir alltså helt beroende av oss. Och värdet på mitt tumme har gjort motsatsen till börsen och ökat otroligt. Vi har några luriga planer på gång i alla fall.

I lördags kväll stack Eva, Michal och Pauline iväg på konsert (med tillhörande takdansande, läs Paulines blogg!) men Alida och jag var mer sugna på film och eftersom det inte verkar finnas några ställen att hyra film på i centrala Glasgow gick vi till bokhandeln som har öppet till 22 för att köpa en film istället. I denna underbara affär fastnade vi istället i pappersavdelningen (delvis skoljobb faktiskt; vi är på inspirationsjakt hela tiden) och hittade där julkulor (jo, julskyltningen har börjat så smått) som inspirerade till årets julkort, nu är färgtema bestämt ;) Tillbaka till filmen då; det slutade med att vi i mataffären hittade This is England till billig penning och den var riktigt bra. Rekommenderas.

Vet att vissa bloggläsare är mer intresserade än andra av vad som händer i skolan här. Det har ju varit en hel del skissande till en början men nu är det nog bara en av tre kurser som kommer vara ren kroki. I Advanced Visual Creativity har vi ett bokprojekt som vi precis påbörjat. Uppgiften är att leta reda på en gammal bok och göra om den på ett kreativt sätt; rita, klistra, klippa, skära eller vad man nu kommer på. Julia och jag åkte i fredags till West End och fyndade böcker i en secondhandaffär och jag har några olika idéer på gång. Bilder på det pågående arbetet kommer… Tycker i alla fall att det är väldigt inspirerande och kreativt att gå till skolan här, precis som jag vill ha det! Nu blir det kvällsmat och inatt kommer Sandra, Anna, Birgit, Josefin och Malin från Sverige. Afternoon tea, shopping och relax har efterfrågats…

Ja två plus två är fyra och Fantastic Four plus a couple blir The Splendid Six! Denna ekvation är kanske helt begriplig för alla men här i Glasgow betyder det att vi fyra här i lägenheten nu officiellt blivit sex (eller officiellt kanske det inte är egentligen, hyresvärden tror att vi bor två här). Samma dag som vi flyttade in här på Ingram Street flyttade Eva och Michal med oss in. De hade lägenhet på gång men var som vi hemskt trötta på Eurohostel. Sen har de sovit på soffan sedan dess ;) Tyvärr fick de inte lägenheten och reglerna i detta land för att hyra lägenhet en kosrtare tid är minst sagt knepiga. Så från och med idag har vi bestämt oss för att bli ett riktigt kollektiv fullt ut. Eftersom vi bott ihop hela tiden vet vi dock redan att det funkar så det är bara det uttalade som förändrats idag. Pauline har flyttat ner till Alida och Eva och Michal har varit på IKEA och köpt madrass och vi har möblerat om lite. Alla är nöjda!

Har i övrig ägnat dagen till att skissa, med fokus på skuggorna... Bilder kommer nog snart här på bloggen. Har även bokat hemresa, den 16 december kommer jag promenera på svensk mark nästa gång. Mmm, då är det nästan jul! Som jag gillar så mycket... Ett telefonsamtal med Karin har också hunnits med, som berättade om besöket på polisstationen idag. Selma skulle få pass till resan hit i november och charmade förstås hela polisstationen och gjorde en massa grimaser när hon skulle fotas. Ska bli väldigt kul att få träffa lilla busungen snart. Innan dess kommer dock mina fjällrävar, Anna, Biggan, Sandra och Josen från klassen. Efter det kommer mamma och i början av december kommer kex & spex; Majsan & Lillgryta eller helt enkelt de små systrarna. Hoppas att solbrännan från Egypten runnit av dem tills dess för här är det minsann inget man kan få tag på här såvida man inte köper den på burk... Dras med en förkylning men tack och nobelpris till den som uppfann nässpray!

Ok, nu har ni fattat att vi haft en toppenhelg, nu till beskrivningen… Det var en hösteftermiddag (i torsdags) i Glasgow Eva, Michal och jag gav oss iväg till stadens biluthyrare för att hitta lämpligt fordon för resan norrut som vi pratat om sen vi anlände för en månad sen. Efter att ha besökt flera mer eller mindre passande bilhallar anlände vi framåt kvällen till Arnold Clark (biluthyrningskedja) och träffade på mannen som nog är världens trevligaste biluthyrare: George. Service på högsta nivå (han skjutsade oss t.o.m. till tunnelbanehållplatsen i sin egen bil efter att vi hade bokat och betalat) och bästa bilen. En stor svart blank bil. Koreanskt märke, sju säten, dieseldriven och automatväxlad. Under resan döpte vi den till Ross-Robert McGregor, det mest skotska vi kunde komma på.

På fredag morgon rullade vi så ut på Glasgows gator och styrde
mot norr på fel sida vägen med mig bakom ratten. Jo, för trots
att George försökte fixa det så var det bara förare över 25 år
som fick köra denna stora bil, och det är jag ensam om i vår
svenska koloni. Och nej, aldrig tidigare har jag kört på den
vänstra sidan av vägen och aldrig tidigare har jag kört en så
stor bil. Men viss traktorvana har jag ju ;) Under resan har
dock jag och Michal turats om att köra och det är med viss
stolthet jag kan säga att det gick riktigt bra. En punktering
första dagen var det värsta som hände men efter lite assistens
från vänliga skottar (även om det var en otrevlig skotsk
lastbilschaufför som tvingade ut oss på vägrenen som i sin tur
ledde till punkan, fast kanske var det en engelsman, vi
säger det) så ordnade det sig. Med tanke på hur vägarna ser
ut, oftast smala och mycket kurviga, är det smått otroligt att
inget värre hände.

Resan i korthet (dagens största skämt):
Fredag 3 oktober.
Fem glada och förväntansfulla svenskar lämnar Glasgow och gör sitt första stopp i lilla staden Luss vid sjön Loch Lomond. Skogspromenad, mackkastning i sjön och god lunch i en liten stuga. Efter slingriga vägar längs med tidigare nämnda sjö inträffat då punkteringsincidenten. Man får tycka vad man vill om jämställdhet och visst försökte vi hjälpas åt allihopa men i ärlighetens namn var det Michal som gjorde mesta jobbet. Lätt omskakade men vid gott mod och med positiv inställning körde vi vidare mot Fort William och närliggande Glenn Nevis där en guidebok beskrivit ett fantastiskt vattenfall. Lite besvikna blev vi, visst var det vackert men inte så häftigt. Senare på resan såg vi betydligt mer imponerande vattenfall och Skottlands högsta bergstopp, Ben Nevis, som ligger i närheten är vi inte helt säkra på att vi såg. Vyerna vid Glencoe som vi såg när vi fortsatte norrut mot ön Isle of Skye var dock alldeles galet vackra, obeskrivbara. Hade höga förväntningar på landskapet, har velat göra en sån här resa i flera år, men de möttes och överträffades klart. Innan vi hann fram till dagens slutdestination, ön, hann det bli mörkt så vi såg inte mer än det upplysta slottet Eilean Donan castle den sista biten.


Vattenfall vid Glenn Nevis och Alida i nya fina mössan.


Skottlands mest fotograferade slott: Eilean Donan Castel, här i nattliga versionen.

Lördag 4 oktober.
Efter en natts sömn i ett ouppvärmt rum (men vi fick dubbla täcken) på hostel i Broadford på Isle of Skye, väcktes vi av att det regnade kraftigt och stormade utanför fönstret. Kanske bör nämnas att fredagens väder var fantastiskt med strålande sol och efterlängtad blå himmel… Besvikelsen gick inte att ta miste på i gruppen och vi drog oss lite längre än vi hade tänkt. Efter frukosten såg vi dock ljuset borta vid horisonten och mycket riktigt drog ovädret vidare (till Sverige har jag hört!) och vi fick bra bilreseväder med effektfulla moln som gjorde sig riktigt bra på foto. I byn Portree inhandlade Pauline en basker och jag köpte såna vita långa strumpor som man har till kilt, perfekta sovstrumpor i detta aningens kyliga land. Scones och varm choklad avnjöts med utsikt över viken och vidderna. Efter att ha lämnat ön färdades vi längs med hela Loch Ness (nix, sjöodjuret var inte intresserat av att visa sig) och via Inverness upp till den ytterst lilla orten Culrain där slottet Curbisdale finns. Där hade vi bestämt oss för att övernatta efter att vi hittat det i hostelguiden (tips till alla som vill resa i Skottland; SYHA (Scotish Youth Hostel Association) har många och billiga hostel över hela landet). Bara att få sova på ett slott (galet billigt dessutom) och dessutom ett där det påstods spöka! Vi hade turen att sova där just när ett gäng spökjägare var på plats; de hade med sig en massa utrustning och två medium och det märktes att alla på slottet var lite uppspelta. Eftersom det var så många gäster denna natt kunde vi inte äta middag på slottet som vi hade tänkt utan blev tipsade om den lokala puben som för övrigt var enda stället med varm mat på flera mils avstånd. I baren stod en kvinna som till en början verkade rätt kärv och det var bara fyra andra gäster där. Ungefär när vi var redo att gå därifrån började vi prata med de andra gästerna (vi är rätt säkra på att den ensamma mannen är en mördare) och damen i baren och vips så dansades det skotsk folkdans och vi fick restips och lektion i skotsk historia/samhällskunskap.


Det ljusnade på horisonten efter frukosten. Den vackra lilla fiskeorten Portree.


Humöret var på topp även om det var lite kyligt på förmiddagen. Eva, Pauline & Alida.


Halmbalar i skymningen norr om Inverness. Michal njuter av fantastisk utsikt vid en fotopaus.


Slottet Curbisdale där vi sov utan att träffa på spöken. Slottets var fyllt med konst & statyer = räknas som skolarbete?


Enda bilden på hela gänget; Alida, Pauline, jag, Eva och Michal. På den lilla puben mitt ute i ingenstans fotat
av en av skottarna som senare visade hur det skulle gå till när man dansar skotsk folkdans och som även
bekräftade att en äkta skotte inte har någonting under kilten...

Söndag 5 oktober.
Utan att ha blivit hemsökta av några spöken vaknade vi med ytterligare en vacker utsikt genom fönstret. Efter en liten fototur i slottsomgivningarna och bekräftelse från spökjägarna att de inte hittat ett enda litet pyttespöke körde vi mot nordväst igen, till det som enligt guideböckerna skulle vara den vackraste vägen i hela Skottland. Jag är beredd att instämma. Otroligt vackert räcker inte som beskrivning. Fantastisk kul att vi hann med den rutten i alla fall, och vädret var både soligt och varmt. Vägen var mycket smal och krokig och jag var rätt glad att Michal körde där. Denna väg ledde oss alltså till fantastiska landskap, söta små får (Pauline försökte imitera ett, men de gick inte på det), kossor, små stugor, ett grönskiftande hav, fiskebåtar och kanske framförallt en underbar strand där vi gjorde ett härligt stopp. Pauline var den enda som stoppade fötterna i det blöta men vi njöt av alla av att bara vara där. Till skillnad från de tidigare dagarna kom vi fram till övernattningsorten (Ullapool) när det fortfarande var ljust. Orten (ja, det är inte ens stort som en stad) var väldigt fin och mysig med de små husen, hamnen och tro’t eller ej men det fanns palmer. Just när vi var där var det rätt varmt och soligt men hur de överlever där förstår jag faktiskt inte. Vi fick tips om den bästa lokala restaurangen och de intygade att det var ett mysigt ställe. Kanske lite överdrivet att kalla en lokal som såg ut som en korsning av skolmatsal och pizzeria för mysigt men maten var god och vi hade trevligt. Eva introducerade där Skellefteå-mamman, en karaktär som lätt skulle platsa i P3:s humorprogram Mammas nya kille. Skrattade så jag grät. Det blev även en sväng till puben och lite mer whisky innan vi somnade in på hostelet på strandvägen.


Vi hade ett rum med utsikt på slottet, här är solen på väg upp. Naturen var klädd i höstfärger.


En av alla fantastiska vyer.


Den lilla men mycket vackra vägen vi följde uppe vid kusten bjöd på ett kargare landskap.


En liten pärla hittade vi på finvägen; den härliga stranden där vi alla njöt av havet.


Eva på jakt efter ett av alla fåren vi såg. Sista natten övernattade vi i Ullapool med den här utsikten.

Måndag 6 oktober.
Sista dagen och lång väg hem. Från Ullapool följde vi en bekvämare väg tillbaka ner till Inverness, ett stopp vid Cullodens slagfält (efter tips från damen på puben i Culrain) där det sista slaget i Storbritannien utkämpades 1746. Sedan var det framförallt bilfärd som gällde men vägarna var riktigt bra i jämförelse med de vi åkt på tidigare. Vägen gick via Perth och sen till Stirling och jag kände mig så bekväm bakom ratten att jag till och med gjorde flera omkörningar på högersidan när vi hade tillräcklig sikt. I Stirling blev vädret mer Glasgowaktigt; dimma och regn men vi stannade ändå för mat och var ju tvungna att promenera upp till slottet som spelat en viktig roll i den skotska historian. Inne i Glasgow flippade GPS:en ur men vi klurade ut den allra sista biten ändå.


Efter 116 mil på slingriga vägar kan jag sammanfatta helgen med att vi har haft det oförskämt bra. Vi kunde nog inte ha haft det bättre. Skön stämning, fantastisk skönhet, bekväm bil, riktigt bra färdmusik (eloge till Pauline och Michal som blandat en perfekt mix) och flexibilitet på hög nivå då vi planerade resan efter väder och känsla. Vill även tacka Eva för finfina egenskaper som co-pilot under hela resan ”ta det lugnt, kör sakta, vi stannar när vi kan, det här går bra” vid punkatillfället t ex. I detta fotogalna gäng har vi en liten mästare med oss, Alida har fotat lika mycket som vi andra men kanske ändå lyckats få till det där lilla extra lite oftare ;) Och hon har lovat dela med sig!

Så för att avsluta detta bloggmaraton (den som har läst allt får medalj!) kan jag bara rekommendera alla att besöka de vackra skotska Highlands. Bör ses innan man dör, helt klart!

Efter två intensiva skoldagar med övningar i olika teckningstekniker och genomgång av höstens stora projekt i Digital Media (vi ska bygga upp en egen fantasivärld i flash!) så ska vi nu utforska landet vi lever i. Närmare bestämt de norra och västra delarna som kallas Högländerna och Öarna. Det är där vi hoppas hitta "vykorts-Skottland" :) Förhoppningsvis kommer vi även sova på ett spökslott... Vi sticker om 1,5 timme så jag ska nog ta tag i packningen nu. Berättar om resan efter helgen. Ta hand om er!

I helgen var vår stadsdel den livligaste i hela Glasgow. Merchant City Festival var som Kulturnatten i Norrköping fast hela helgen. Det bjöds på utomhuskonserter (vi väcktes av dem både lördag och söndag, det är inte så välisolerat som man vill tro här), teater, konstutställningar, performance art, rabatt i butikerna (fast Gucci och Dolce & Gabbana är rätt dyrt även med rabatt ;) ), lite gatumarknad och stämningen var i största allmänhet hög. Naturligtvis var vi tvungna att utnyttja all denna gratis kultur (fanns sånt som kostade lite men vi föredrar gratis).


   

I fredags såg vi konstverket Vietnam Scene, som jag kände lite extra för. Använde fotot som togs vid napalmbombningarna under Vietnamkriget när vi hade jag-var-där-uppgift i skolan och har dessutom sett fotot på krigsmuseet i Saigon. Så jag bjuder på bilden där jag själv är inklistrad samt Christian Eisenbergers konstverk som består av figurerna från fotot i verklig storlek på kartong, utställt i olika stadsmiljöer.





I lördags såg vi Two Urbanologists, performance art som var riktigt bra! Enkelt beskrivet som en klättrande teaterakt med gatan som scen kanske. En man klättrar runt på fasadväggar och hustak (alltid utan att röra marken) medan en annan man skapar musik med enkla instrument eller genom att trumma mot befintliga föremål som soptunnor, gatuskylt eller gallerstaket. Pluspoäng för den lilla tjejen i publiken som på underbar brittiska sa att ”Isn’t he amazing?” och ”He must be mental”!


  

I söndags tog vi ett nytt kulturpiller och det mest utmärkande var nog flamencodansösen i den uppblåsta bubblan ”Flamenco Snowglobe – Kitsch v Art” och Parkourgänget ”The Urban Palyground”. Utöver detta har vi intagit en stor dos kultur från New York; Sex and the City-boxen. Vi har kommit halvvägs nu och hittills har det gått åt två kladdkakor och en del chips (börjar faktiskt tycka att vinägerchips inte är så dumt ändå).

Till den som klagat på att det skrivs för mycket om det goda livet och för lite om studierna kan jag tillägga att vi igår kväll diskuterade vår läxa på engelska med varandra och även övade skissteknik, minst åtta skisser ska visas upp på torsdag så vi modellar (dock påklädda) och skissar härhemma. Sen har vi börjat planera helgens utflykt till högländerna. Mer om det senare. Kramar till alla.